2015

Året inleds med en konsert av Isabel Sörling Farvel.

Isabel Sörling – sång, Otis Sandsjö – tenorsaxofon, Kim Aksnes – trumpet, Henrik Magnusson – piano, Alfred Lorinius – kontrabas, Carl-Johan Groth – trummor

Det uppmärksammas med artikel i Norrköpings Tidningar.

ska%cc%88rmavbild-2016-09-11-kl-21-13-18

 

FINT GÄSTSPEL PÅ NY JAZZSCEN
NT (Mats Granberg): 150204

NORRKÖPING Norrköping får oväntat och fint jazzbesök. Jazzkattenvinnaren Isabel Sörling Farvel spelar på Café Broadway på torsdagskvällen.

Café Broadway blev under 2014 jazzklubb en gång i månaden med Klubb Boogaloo, vars husband jammade och som erbjöd hugade personer i publiken att sitta in, eller ta över scenen helt för en stund. Men årets första Klubb Boogaloo på torsdagen bjuder på något nytt.

– Vi får besök av bandet Isabel Sörling Farvel som gör ett gästspel hos oss. De är annars ute på Europaturné, säger Magnus Lorinius på Klubb Boogaloo.

Isabel Sörling Farvel är inte vilket band som helst. 2012 vann de SR:s pris Jazzkatten som bästa nykomling, ”tar nordisk jazz ett steg vidare med sin utsökta blandning av kollektiv improvisation, strama arrangemang och tänkvärda texter” hette det då i motiveringen.

Nu är de på väg för att lansera sin nya skiva ”Rök” och bjuder Norrköpingspubliken på en gratiskonsert. Ett skäl till det är att Magnus Lorinius bror Alfred är basist i bandet.

– Jo, det är lite därför de kommer hit. Nu har vi fått stöd kommunen för just den här konserten, säger Magnus Lorinius.

Och får han själv beskriva de gästande Isabel Sörling Farvel låter det så här:

– Det är ett Göteborgsband som spelar modern, experimentell och fri jazz, säger han.

Efter en timme med Isabel Sörling Farvel är det som vanligt på Klubb Boogaloo: jam för den som vill.

– Men det blir kanske så att vi i husbandet jammar tillsammans, säger Magnus Lorinius avslutningsvis.

10009849_1612374792325687_9083303488339938045_n

Några jambilder under våren

Skärmavbild 2015-07-30 kl. 10.00.49

10430915_1586503798246120_786217520574047928_n

En tidig poster

affisch

Clara Turdén vid rhodeset.

DSC_2562

Vid säsongsavslutningen den 14/5 var Nisse Sandström kvällens ämne.

Affisch    urklipp3
Här kan man lyssna på hur det lät.

cropped-wplogga-001-001.jpg
En ny logga tar form.

Programmet för hösten 2015:

10/9  3 Meter Musikk 
26/9 Nattjam på Kulturnatten
8/10 Helena Josefsson & Kontur (Malmö)
12/11 Agnes Persson Kvartett (Bollnäs)
10/12  Angry Loner (Göteborg/Sthlm)

H15

3 Meter Musikk öppnar upp.

3m_2

IMG_4330

Lyssna här på 3m musikk konserten: https://www.youtube.com/watch?v=Azis1ZntGxA

På Kulturnatten 26/9 bjuder klubben in till jam. Det uppmärksammas i Corren och i Folkbladet.

Skärmavbild 2015-09-28 kl. 23.10.25

Ur Folkbladet 150927 (TB Lyrhed)

men jag hade ändå ”The girl from Ipanema” ringande i öronen på väg hem efter Nattjammet på Klubb Boogaloo. Trångt, på gränsen till ohälsosamt skar en altsax igenom sorlet och ut strömmade bossatoner i Jobims klassiker…

KULTUR

 

Malmöbandet Kontur och Helena Josefsson gästar klubben 8/10, får fin recension i NT.

Helena Josefsson, sång
Olof Lövgren, piano
Kristian Rimshult, bas
Andreas Baw, trummor

kontur

INTIMT OCH IMPONERANDE SMYGSLÄPP
NT (Anna Wallentin) 151011

Helena Josefsson & Kontur hade smygsläpp på sin nya skiva i Broadways källare under en Klubb Boogaloo-kväll.

Det svider om öronen på cykelturen på vägen dit. Strömmen flyter svart med speglade industrifönster här och där, och jag hinner tänka att Norrköping är bra vackert ändå, innan farten landat mig och hojen vid Broadway Konditori. Väl i källaren möter värme och pratsam intimitet. Ett par barn dricker juice i tetrapack medan vuxna läppjar på öl och rött vin i generösa glas. Det är rätt och slätt urmysigt och Helena Josefsson tar sin sprallighet i hand och ler.

Så drar de igång, Kontur, som backar henne. Det hemsnickrade PA-soundet gör det hela än mer avspänt och repetitiva slingor är snart ett faktum. Den pitch som inte alltid är klockren kompenserar hon för med charm och älvlik Björk-utstrålning. Rösten är läcker och dess luftighet matchar den som kompet stoltserar med i samspel och kommunikation. Det är kul och svängigt och det ena barnet har hunnit somna; vilar i en trygg famn och det förvånar mig inte alls att en kan komma till ro i detta. Svulstighet tycks portförbjudet och kompet fortsätter att skratta sina strofer. De dekorerar Josefsson med smakfulla inlägg och den ena covern följer på den andra. Det är nämligen just en platta med andras låtar de släpper, med undantaget, ”Happiness” (titelspåret på den kommande skivan), som tack vare den Richy Arnold som sitter längst fram, nu snurrar runt Sveriges P4-stationer.

Nästa vecka släpps den (”Happiness”) på det norrköpingsbaserade Periferi Records, och kvällen är lite av en smygrelease. Efter konserten står hon med lådan med otummade ex därframme och folk kommer och går, trängs i gott om hjärterum och glider upp för trappan för ytterligare en öl. Men åter till konserten. Sådär en bit in, då hon redan fascinerat en stund med sin öppna röst, blir hon plötsligt en shakespearsk Puck som hoppar av och an och dyker ner på huk, för att endast exponera sina rödabruna lockar. Vi sträcker på oss, vill se, även om vi mer än väl hör det som pågår. Kompet är utsökt och pianosolot följs av tjoande applåder.

Så landar vi så småningom i konsertens avslut och denna välrenommerade sångerska (samarbeten med Roxette, Nina Persson, The Ark med flera) tycks förunderligt anpassad till lokalens låga tak och trånga utrymme. Snyggt, professionellt och imponerande, allt.

 

I november kommer Agnes Persson (Norrköpings-gitarrist) med sin kvartett från Bollnäs Folkhögskola.

AGNES PERSSON KVARTETT bild-3

Säsongen avslutas med Angry Loner (Gbg/Sthlm) som ger en fin konsert. Kvällen avslutas med jul-jam. Tack för en grym säsong!

ANGRY LONER bild-4

ska%cc%88rmavbild-2016-09-11-kl-22-48-11

När drömmar och mystik blandas
NT (Anna Wallentin) 151211

Pianisten lägger några atmosfäriska ackord medan de andra hänger på sig instrumenten respektive tar plats bakom trumsetet.

Det göteborgsbaserade bandet Angry Loner är på plats i Konditori Broadways källare, och om ni någonsin befunnit er i en liten reykjavikisk källarklubb, inväntande jazzband i stil med det inhemska ADHD, vet ni precis hurdant det första anslaget klingar.

Det är drömmande och lite mystiskt. Sökande och vilande i ett. Snygga gitarrmelodier bärs av Dick Lövgrens idel aktiva basspel. Han är mannen bakom bandets kompositioner och hörs annars bland annat i hårdrocksbandet Meshuggah. Här vilar han dock i samklang med nätt och vaket trumspel, sjungande gitarr och kompande piano. Det är rytmiskt lekfullt och mjukt attackerande konserten igenom. Stuns råder, liksom tveklöshet, och den först rätt glest besökta lokalen fylls på med folk efterhand. Snart är det varmt och trångt. Rykande tallrikar bärs ned för trappan och scen och publik samsas om plats och ljudrum. Det är välbalanserat och väl avvägt, men den Linus på linjen-anspelning de refererar till går mig bi. Däremot slår det inledande atmosfäriska oss följe. Och tyngdvikten – det roliga – ligger i det rytmiska. Emellanåt blir det hela en aning enahanda, men svänget består i större eller mindre form, och när det intresserade lyssnandet tryter, tar det sköna vid. De turas om, dessa bägge.

Så avslutar de med ytterligare en komposition lik de föregående. Publiken ber om mer, men gitarrist Carl Svensson ler, slår ut armarna och menar att de inte har några. Han möts av uppsluppna skratt och efter en stunds roddande är detta årets sista Boogaloo-jam igång.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: